Kapitalistisk etik, bortglömd planet

Ekonomi behöver inte betyda slit och släng, producera något som inte håller med tiden för att kunna sälja ännu mer, producera uppdateringar och skapa trender för att sälja mer, utan att stanna upp och tänka vart råvarorna till allt detta kommer ifrån, vart de tar vägen när det slängs, eller vilkas arbete det är under vilka förhållanden som lett fram till att du ska kunna använda din vara i mindre än ett år för att sedan slänga den och ersätta den med någon snarlik kopia.

”Take what you need and leave the rest.” Om denna insikten ändå kunde finnas i västvärlden där vi istället drivs av en kapitalistisk etik där mer alltid är bättre. Vi överanvänder våra resurser vilket ironiskt sätt gör att vi själva utplånar deras förnybarhet. Vi använder resurser i en sådan takt att vi med tiden får mindre och mindre resurser, fiskebestånden minskar, medans mängden plast i haven om ett par år kommer vara större än mängden fisk om vi fortsätter på samma bana som vi gör idag. Vi måste lära oss att komma i kontakt med naturen igen, något vi kan lära oss från ursprungsbefolkningar som aldrig tappat det. Vi har mycket att lära från dem.


En ekonomi för 1%

Extended web-only interview with Raymond Offenheiser, president of Oxfam America. The group just issued the report, ”An Economy for the 1%: How Privilege and Power in the Economy Drive Extreme Inequality and How This Can Be Stopped.”

http://www.democracynow.org/2016/1/21/part_2_oxfam_says_privatization_tax


Ekonomer och matematiken

Matematik kan vara användbart för ekonomer när det används på rätt sätt, det finns dock väldigt stora frågor över dess roll inom nationalekonomin och framförallt över den vikt det ges för utbildningen av studenter.

År 1988 satte the American Economic Association upp en kommission som bestod utav några av de mest väletablerade ekonomerna inom ämnet som skulle granska nationalekonomiutbildningarna i USA. Vad de kom fram till var bland annat att de uttryckte en rädsla över att ””graduate programs may be turning out a generation with too many idiot savants skilled in technique but innocent of real economic issues”

En av medlemmarna i kommissionen kommenterade även att ”Both students and faculty find economics obsessed with technique over substance . . . the many macro and micro theory exams the Commission examined . . . tested mathematical puzzle-solving ability, not substantive knowledge about economics  . . . Only 14 percent of the students report that their core courses put substantial emphasis on ‘applying economic theory to real-world problems’.”

Tyvärr är detta ett stadie som utbildningen även i Sverige är fast i nästan 30 år efter kommissionens granskning, studenter lär sig fortfarande mer om matematiska tekniker än vad de gör om hur ekonomier fungerar i verkligheten. Lyckligt nog finns det en studentrörelse som arbetar aktivt för att förändra utbildningarna, något nationalekonomi institutionerna visat sig vara ovilliga att göra själva. Det som lärs ut till studenters irrelevans är något som har konsekvenser för människorna som påverkas utav de rådgivningarna ekonomer ger till politiker, eller genom att inte argumentera emot dem ger dem ett tyst medgivande. Det är därför inte bara en fråga om akademisk hederlighet och strävan efter att göra nationalekonomiutbildningarna så relevanta som möjligt för problem som behöver lösas i verkligheten, det är även en fråga om demokrati och moral.

Läs mer citat från vad nobelpristagare i ekonomi har sagt om fokuset på matematiken här

http://www.feed-charity.org/economics-and-mathematics.htm

 


Demokrati

Carlins beksrivning må stämma men hans pessimistiska framtidstro över att ingenting kommer att förändras är felaktig, den kan även sägas vara antidemokratisk eftersom den inte uppmanar till handling utan leder en till att knyta näven i fickan. Problemet är att han kommer då att tjäna de intressen han själv kritiserar genom att immunisera dem från möjligheten till förändring. För om en som honom utgår ifrån att ingenting kommer att förändras varför då ens försöka göra något åt det? Det utesluter all form av försök att skapa en bättre värld redan från starten, ett missnöjt accepterande över att världen inte är som en önskar blir vad som är kvar. Samtidigt som vi vet att mycket har förändrats och att världen inte är densamma idag som den var för 50 år sedan. En fråga är då varför skulle det vara omöjligt till förändring inom även ekonomin?

För att det som Carlin beskriver ska fortsätta krävs det alltid att människorna accepterar, följer och inrättar sig i den ordningen. Den måste dag för dag reproducera sig självt för att existera, det finns inget givet med den. Om människor inte längre skulle tolerera eller acceptera det som är finns det plötsligt en öppning för förändring. För den som på allvar är intresserad av värden som demokrati skulle jag istället rekommendera budskap likt detta


Minimilöner


Piketty om nationalekonomin

Från introduktionen i Kapitalet i det tjugoförsta århundrandet där Piketty ger sin syn på situationen inom nationalekonomin idag.

To put it bluntly, the discipline of economics has yet to get over its childish passion for mathematics and for purely theoretical and often highly ideological speculation, at the expense of historical research and collaboration with the other social sciences. Economists are all too often preoccupied with petty mathematical problems of interest only to themselves. This obsession with mathematics is an easy way of acquiring the appearance of scientificity without having to answer the far more complex questions posed by the world we live in. There is one great advantage of being an academic economist in France: here, economists are not highly respected in the academic and intellectual world or by political and financial elites. Hence they must set aside their contempt for other disciplines and their absurd claim to greater scientific legitimacy, despite the fact that they know almost nothing about anything.

The truth is that economics should never have sought to divorce itself from the other social sciences and can advance only in conjunction with them. The social sciences collectively know too little to waste time on foolish disciplinary squabbles. If we are to progress in our understanding of the historical dynamics of the wealth distribution and the structure of social classes, we must obviously take a pragmatic approach and avail ourselves of the methods of historians, sociologists, and political scientists as well as economists. We must start with fundamental questions and try to answer them. Disciplinary disputes and turf wars are of little or no importance. In my mind, this book is as much a work of history as of economics.

Thomas Piketty


Utibldning och insocialisering