Century of the self

Dokumentärserie av Adam Curtis som alla bör se, den visar hur vetenskap och målmedvetet planerande legat bakom skapandet av konsumtionskulturen och eliters syn på demokrati historiskt vilket lett dem till att försöka att styra och dirigera människors beteenden. Den lyfter viktiga och intressanta frågor som ekonomer hållit tyst om alltför länge, denna historia och kunskap om makt och propaganda borde även vara en självklar del utav nationalekonomiutbildningen, framförallt med tanke på den roll multinationella företag och public relations har i dagens värld.

http://topdocumentaryfilms.com/the-century-of-the-self/

Annonser

Demokrati

Carlins beksrivning må stämma men hans pessimistiska framtidstro över att ingenting kommer att förändras är felaktig, den kan även sägas vara antidemokratisk eftersom den inte uppmanar till handling utan leder en till att knyta näven i fickan. Problemet är att han kommer då att tjäna de intressen han själv kritiserar genom att immunisera dem från möjligheten till förändring. För om en som honom utgår ifrån att ingenting kommer att förändras varför då ens försöka göra något åt det? Det utesluter all form av försök att skapa en bättre värld redan från starten, ett missnöjt accepterande över att världen inte är som en önskar blir vad som är kvar. Samtidigt som vi vet att mycket har förändrats och att världen inte är densamma idag som den var för 50 år sedan. En fråga är då varför skulle det vara omöjligt till förändring inom även ekonomin?

För att det som Carlin beskriver ska fortsätta krävs det alltid att människorna accepterar, följer och inrättar sig i den ordningen. Den måste dag för dag reproducera sig självt för att existera, det finns inget givet med den. Om människor inte längre skulle tolerera eller acceptera det som är finns det plötsligt en öppning för förändring. För den som på allvar är intresserad av värden som demokrati skulle jag istället rekommendera budskap likt detta


Bretton Woods systemet och demokrati

A core principle was constraints on capital. Governments were permitted to control capital flight, a principle that still is in the IMF rules, though ignored. And currencies were regulated within a narrow band. The motives were twofold. The first was economic: Keynes and White believed that these measures would stimulate economic growth and trade. The second was sociopolitical: both understood that unless governments are able to regulate capital, they will not be able to carry out social democratic (welfare state) measures. These had enormous support among populations that had been radicalized by the Great Depression and the anti-fascist war (World War II).

The basis for the sociopolitical motive is straightforward. Free capital movement establishes what international economists have called a “virtual parliament” of investors and lenders, who carry out a “moment-by-moment referendum” on government policies. The “virtual parliaments” can “vote” against these policies if it considers them irrational: enacted for the benefit of people, rather than profit for concentrated private power. They can “vote” by capital flight, attacks on currencies, and other devices offered by financial liberalization. Keynes considered the most important achievement of Bretton Woods to be establishment of the right of governments to restrict capital movement.

Noam Chomsky